Kulturarvsväxter för framtidens mångfald heter en bok av Else-Marie Strese och Erik de Vahl, som kom ut i höstas. Boken är resultatet av det så kallade Sparrisuppropet som gjordes av Programmet för odlad mångfald (POM) vid SLU för drygt tio år sedan. Här beskrivs växternas kultur- och odlingshistoria, men boken innehåller också handfasta odlingstips och recept som bygger på hur de använts i ett historiskt perspektiv. Pepparrot, sparris, olika lökväxter, rosenrot, kronärtskocka och rabarber är några exempel på växter som dokumenterats. Tanken är att arterna ska säljas under varumärket Grönt kulturarv i butik och nya sorter kommer att läggas till för varje år. Läs mer om projektet och boken här:  SLU:s publikationer

Inom kultursektorn har begreppet kulturarv varit stort och omdiskuterat under det senaste decenniet. Man har frågat sig vems kulturarv som ska lyftas fram och för vems skull? De som ifrågasätter begreppet menar att bevarandet av vissa kulturella uttryck kan få en begränsande effekt, alltså motverka kulturell mångfald. Själva definitionen av kulturarv har också debatterats, men Riksantikvarieämbetets definition är att ”kulturarv avser alla materiella och immateriella uttryck för mänsklig påverkan”. Med andra ord är deras definition extremt öppen och vidsynt. Det har ingenting med  nationell eller regional särart att göra, vilket utmärkte den här sortens diskussion under tidigare sekler. Läs mer här: Kulturarv och kulturmiljö enligt RAÄ